Streetchurch, Skrattanfall och mycket liv

Nu känns allt enormt spännande och levande, det är mycket som händer och vi får uppleva mycket av vad Gud gör bli använda av Gud på olika sätt.  Stämningen i teamet är enormt bra, mycket glädje och kärlek och enhet. Igår så var nattcafét öppet igen med frukost på morgonen, sen hade vi egen tid med Gud, smågruppssamling och helgruppsamling på förmiddagen. Efter lunchen så gick vi ut på stan tillsammans med streetchurch. De var ungdomar och ledare som är på ett läger på gullbrannagården nu under veckan. De var lika glada och motiverade över att gå ut som vi och det var härligt att gå ut med ett stort gäng. vi delade upp oss i tre olika grupper och satte upp bord med kaffe,saft,bullar,biblar och bibelord på tre olika ställen. Vi gick också runt delade ut biblar och bibelord och snackade med folk, Det var många som fick fina samtal. Streetchurch går denna vecka ut två gånger om dagen, en vid tvåtiden och en runt elva på kvällen

Efter en stund på stan så gick vi hem till Karin för lite mat fika, vilket var gott och trevligt.                                                                       Senare på kvällen efter lite härligt oseriöst uno spelande så fick vi ett galet skrattanfall som varade i säkert fem minuter(vi har lagt upp det här på bloggen ) klicka här för att lyssna på det sen gick vi ut på stan med streetchurch. Den här gången var det inte lika mycket folk ute men vi fick en del bra samtal och där jag var kom det många ungdomar som var öppna och intresserade,  jag och några andra  fick ett bra samtal med en kille och en tjej. Några andra ifrån teamet fick härliga samtal med två killar där den ena ville ta emot Jesus och de bytte nummer och fick be för honom. Jag är så tacksam för  att Gud gör så mycket, vi ser bara en liten del av vad Gud gör, han är underbar och det är så härligt att få sprida Guds kärlek.

Idag har vi varit med på disskussionsgrupp och varit ute på stan och nu har vi nyssens ätit tacos . Vi ska strax gå till en park för att be och lovsjunga och be innan kvällens evangelisation !

Evangelisation och glass i stora lass

Vi har ett sånt välsignat väder! I princip varje dag när vi vaknar skiner solen och jeansen behöver inte användas särskilt frekvent. Vädret leder förstås till glass i stora lass. Idag har vi till exempel köpt 26 kulor.

I morse innan någon annan vaknade for Malin iväg på bröllop för ett par som faktiskt blev ihop på missionsresan förra året, men sen ska hon hemåt. Vi blir bara färre och färre…

Nu sitter vi och väntar på körövning inför högmässan i Nicolai imorgon där vi helt plötsligt skulle sjunga. Senare ikväll väntar bön och evangelisation. Pausen fördrivs med disk, dusch och teologiska diskussioner om när bönelivet går över i lagiskhet och huruvida man ska betona köttet eller anden. Vi liknar vilken storfamilj som helst, eller hur?

Vårt vackra team

Här kommer en bild på vårt vackra team under ett av våra teambildningspass. Titta och njut!

Uppifrån och ner: Isabel, Emelie, Laura, Anna, Dorothea, Jonathan, Malin, Hanna, Linda, Andreas, Johan, Jonas och Angelica

Förberedda gärningar

Idag har hela gänget hälsat på i Johanneskyrkan, Kornhill. Vi fick en rundtur som avslutades med en del vittnesbörd från gatuevangelisation. Efter detta var vi hembjudna till en härlig pingstbroder som fixade grillfest åt hela teamet. Han hade bett och talat till molnen att skingra sig, så vi klarade oss utan att bli blöta ända tills vi svalt den sista biten glass. Efter det kom regnet och vi flyttade in i hans vardagsrum där vi bad, sjöng och uppmuntrade varandra. Bättre än så blir knappast en grillning!

På eftermiddagen kom fem personer som brinner för evangelisation i Halmstad. Vi gick ut i grupper om två eller tre personer för att möta människor i stan. Jag hamnade i samma team som en av killarna som brukar vara ute varje lördag natt och evangelisera. Han berättade att de oftast bara gick fram till folk, berättade att de var kristna och frågade om de kunde be för dem, särskilt om helande. De har upptäckt att Gud ofta möter människor på det sättet och de har sett många helanden. Efter ett helande har man liksom fått en helt annan öppenhet för att berätta evangelium.

Vi bestämde oss snart för att gå till en park i närheten. Vi fick ett par samtal på vägen och fick be för några personer, men jag längtade efter att få se Gud ta över på något sätt. En av killarna upplevde att vi skulle snacka med fyra personer som satt på en filt, så vi gick fram till dem. De blev väldigt förvånade när vi berättade vilka vi var och varför vi var där, men när den värsta chocken hade lagt sig fick vi ett väldigt bra samtal som varade i två timmar. Vi fick berätta våra vittnesbörd, hur vi blev troende och vad Gud har gjort i våra liv. En av killarna berättade evangeliet på ett väldigt tydligt och bra sätt. Det kom fram att de alla längtade efter att tro, men att det tyckte att det var ett stort steg att ta. Vi fick be för dem och bjöd in dem till att träffas på söndag.

Jag tror att Gud gör något speciellt i Halmstad just nu. Överallt vi går ser vi mycket enhet. Ekumeniken lever och andas. Kyrkorna enas kring handling och inte bara ord och då händer det saker. Något som återkommer ständigt är att vi får lov att vandra i Guds förberedda gärningar. Det är häftigt att se hur trofast Gud är att möta oss i vår vardag.

Gud är god! Angelica

Snygga människor, glass och katolsk mässa

Ja, då var vi alltså i Halmstad som sagt…

 Idag har vi haft ledig dag, alltså inget planerat på schemat. Men vi har verkligen inte suttit sysslolösa. Jag och några till har hängt på stranden, jätteskönt!

Sen var det några lokala kristna här som skulle ut och evangelisera på eftermiddagen så det hängde jag och några till på. Det var väldigt kul, min grupp bad för några och sen träffade vi på några holländare som vi bjöd in till en grillkväll vi var bjudna till i katolska kyrkan. Så de flesta i teamet plus fyra holländare traskade dit, och hade jättemysigt.

Sen bjöd vi in dom hit till prästgården där vi bor på fika. På vägen träffade jag, Isabel och Jonathan på en kille på cykel med jättesnyggt hår, dreads, oh yeah. (om du läser detta, hej! Han letade efter en turistbyrå, vi kunde tyvärr inte hjälpa honom med det men vi bjöd in honom på fikat också, och det hängde han med på. Så vi var ett jätteskönt stort gäng ungdomar och vuxna som hängde här. Det diskuterades tro, spelades stressuno, käkades glass och sjöngs lovsång. Nu är alla trötta och vi ska snart sova.

Guds frid. Hej!

Vi lever alltså fortfarande ;)

Trots dålig uppdatering här så spirar aktiviteten i teamet. Vi är numera i Halmstad – en underbar stad som vi alla nu när vi är här tycker att vi har besökt för lite i våra liv. Vi bor verkligen mitt i smeten i prästgården vid Nicolai kyrka, som i sin tur ligger i ett hörn av stora torget. Halmstad är vid den här tiden på året som bekant fullt av folk, och vi är mer peppade än någonsin på att gå ut och prata med folk.

Vi kunde inte ha fått en bättre start på vistelsen; det första som hände var att vi var med på ett ekumeniskt bönemöte vid Övraby slottsruin lite utanför stan där vi både fick be för Halmstad och få förbön. Hittills har vi mött så många härliga människor från olika kyrkor i stan! Idag ska vi till exempel ut och spontanevangelisera med lite folk från EFS och senare ikväll ville ungdomarna i Katolska kyrkan grilla med oss.

Malin, Isabel och Linda gick på en bönerunda igår runt en park där vi var och bad. Vi gick dit för att vi tyckte att parken var fin. När vi väl var där fick vi höra av några Halmstadbor som var med att det var våldtäktsparken där ingen vågade gå på kvällen. På sin runda såg Malin änglar som gick vid sidan av dem och när hon sa att all ondska skulle ut ur parken började de spetsa demonerna som var tvungna att erkänna sig besegrade.

Pannkaksfest i Kafé Källan och sent nattmöte

Isabel:

Regn som smattrade hårt mot fönsterrutorna var utsikten som mötte oss när vi vaknade i fredags. Hela teamet verkade lite halvsega efter den sena torsdagskvällen i parken. Vi började med lite egen tid med Gud på morgonen. Efter det hade vi samling i smågrupper och sedan teamsamling. Jonas talade utifrån Kolosserbrevet 4, om hur vi ska leva som kristna och hur vi ärar Gud i vardagen. Eftermiddagen ägnades åt planering och dramaövning inför kvällen.

Vi åkte in till stan med bussen runt 18. Det är alltid lika roligt att se busschaufförens reaktion när vi ska betala för åtta vuxna och tre ungdomar . Väl på kafé källan förberedde vi oss, handlade, städade osv. Sen hade vi en stund med tillbedjan och lovsång innan vi begav oss ut för att bjuda in folk.

Jag gick ut till torget tillsammans med Laura, Angelica och Jonathan. Det är verkligen inspirerande att se vänner helt uppe i att tjäna Gud! Vi träffade en kvinna mitt i stan. Hon gick och skrek för sig själv, och hon hade bara en hood-tröja på sig och inga byxor. Jag och Laura tog med henne till kafé källan, och bjöd henne på pannkakor. Vi frågade runt och lyckades få tag i byxor till henne, och strumpor. Vi fick inte veta så mycket om henne. Hon sade att hon var på resa och att hon jobbade med att diska för företag. Hon var genomblöt, kall och jättehungrig. Hon grät när vi bjöd henne på pannkakor… Verserna om att ”jag var hungrig och ni gav mig att äta… jag var naken och ni gav mig kläder” i Matteus 25 blev levande för mig på ett fantastiskt sätt. Jag är så tacksam till Gud att få vara i tjänst även i det praktiska.

Jag pratade även lite med några muslimska killar jag träffat kvällen innan. De var med på en bön- och lovsångsstund också innan vi stängde.

Trötta och… trötta fortsatte vi hem. Jag längtade efter min säng måste jag säga, medveten om att jag skulle upp vid tre för mitt bönepass på bönenatten… Men nej.

Johan:

Jag åkte med Joakims bil tillbaks till kyrkan där vi hade våra sovplatser. Man kan utan tvekan säga att jag var sugen på att sova. Djupt, länge och framför allt snart. Men det som mötte oss i kyrkan var allt annat än lugn och ro.

Redan vid parkeringen såg vi att folk fortfarande var kvar i kyrkan. Vi visste om att det var någon annan grupp som skulle ha möte i lokalen, men då klockan var över 24 trodde vi att det skulle varit klart sedan länge. I stället möttes vi av en samling människor med afrikanskt ursprung som lovade Herren och bad tillsammans. En härlig atmosfär låg i luften och de flesta av oss skakade av oss vår trötthet och sällade oss till gruppen och deltog i tillbedjan.

Bönerna var starka och intensiva. Man bad med hela kroppen och upprepade hela tiden de olika bönerna för sig själva. Människor drog upp onda rötter ur sitt liv och kastade dem på elden med hela kroppen. Även om den engelska dialekten var lite svår att förstå kunde man snart gissa sig till vad bönen var genom att iakta de bedjandes rörelser.

Efter lovsången och bönen började predikan, och den fortsatte länge. Länge, länge, länge. Innerligt predikade pastorn om hur vi tar kontroll över de tillgångar Gud givit oss och hur vi avslöjar och avväpnar Satans försök att skilja oss från Gud. Predikan avbröts då och då med sånger eller bönestunder, men fortsatte sedan. Undervisningen var praktisk och pastorn ställde ofta frågor till församlingen att svara på.

De flesta i gruppen resignerade inför det faktum att bönestunden troligtvis inte skulle sluta inom kort och bar helt enkelt upp sina sovsäckar till övervåningen. Hur man lyckades sova genom trumspelandet och den intensiva sången är för mig ett mysterium.

Runt halv 4 på morgonen hade jag själv insett att min kropp behövde vila och jag gick till sängs. Kring frukostbordet dagen efter samtalades det glatt och inspirerat om nattens möte i kyrkan och de som var uppe tidigast meddelade att våra afrikanska syskon lämnade lokalen runt 7 på morgonen. Med tanke på att de började 19 på kvällen innan så verkade 4-timmars mässan på OAS inte längre så överdrivet lång.

Det var härligt att få koppla med nya människor. Både på pannkaksfesten och på nattmötet. Kristi kropp har många lemmar, men att vi är en och samma kropp är det sannerligen inte någon tvekan om.

Nu förbereder vi oss inför festen om ett par timmar. Förväntansfull inför vad Gud vill göra stänger jag nu ner datorn och ger mig ut på fältet.

Pannkakskyrka o sovmorgon

Hejsan alla glada!

Även om regn inte är jättekul så har Gud en tanke med allt. Igår kväll hängde teamet med den lokala Pannkakskyrkan ut i Stadsparken. Vi började i Pingstkyrkan med lovsång och bön för kvällen och blandade pannkakssmet. Vid nio gick vi till parken, satte upp tältet (skyddar bra mot regn) och startade grillen.

Vi var några som gick och buggade på dansbanan i parken. Hur kul som helst, prova vet jag! På torget spelade the Poodles. Trots regnet så var det ändå ganska många människor ute. Vi delade upp oss i mindre grupper och gick runt i stan och bjöd in till Pannkakskyrkan (en del vet vad det är nu), samt bad för Borås.

Det blev en hel del goa, långa samtal. Mot slutet av kvällen fick några deltagare be frälsningsbönen tillsammans med en kille. Kan man ha en bättre final på kvällen? Tack Jesus!

När vi avslutade för kvällen vid midnatt, var vi ett glatt och blött gäng som åkte hem för en god natts sömn.

Just nu håller vi på att öva drama inför kvällens Pannkaksfest på Café Källan. Har Du möjlighet kom gärna dit!

Ha en härlig dag!                                                                                           /Linda

Pastasallad, glass och en massa änglar

På frukosten igår frågade Hanna om någon hade drömt några drömmar från Gud. Det var inte så många av oss som kom ihåg några drömmar över huvud taget. Jag brukar vara dålig på det. Det enda jag kom ihåg var att jag hade drömt om pastasallad. Hanna tog mig på orden och föreslog snabbt att vi skulle göra pastasallad att ta med oss ut i parken och bara hänga runt. Vi upptäckte ganska snart att det inte fanns så många att hänga med, men vi lekte med några barn och efter maten delade vi upp oss i grupper och gick för att bjuda in till våfflor i kyrkan på kvällen. Jag, Isabel, Anna och Angelica gick för att ta ut pengar. Innan vi gick pratade Isabel om glass, men vi tyckte väl att det var lite onödigt. På torget visade det sig dock att bankomaten var sönder och en gammal man föreslog att vi skulle in på Netto och köpa något för att kunna ta ut pengar. Då tänkte vi att det nog var en ganska bra idé att köpa glass ändå, så vi köpte ett paket och gick och delade ut. Det var helt klart dagens händelse! Jag blev så glad av att se alla pensionärer och barn som lyste upp när vi kom med glassen. De vuxna ville tyvärr sällan ha. Vi fick till och med gå in på en konsert på ett ålderdomshem med glassen. Riktigt najs, med andra ord.

Senare på kvällen hade vi lovsång i kyrkan. Då var det många som fick ny kraft. En kille från församlingen sa att han såg änglar stå med dragna svärd runt omkring oss redo att strida för oss och Hanna kände en hand på pannan för att hon skulle få vila i Gud. Efter det gick några ut medan andra sov riktigt gott.

Jag måste bara säga också att vi är så glada att vi får vara tillsammans. En tjej sa idag att vår grupp är så vacker med allas olika gåvor, och jag håller med till fullo. Det är så fint att få äta, spela stressuno och borsta tänderna tillsammans som en stor familj. Fortsätt gärna be för att vi ska få behålla den enheten!

Frid!/Dorothea

Vi ska ha roligt!

Tja! Igår (måndag) efter att vi lovsjungit lite och bett, så tog vi ett varv för att se vad Gud gett oss, om det var något speciellt vi kände för att göra denna veckan. Många kände att vi skulle ha kul, leka massa och bara ha det gött med ungdomarna och barnen här i hässleholmen. Sen gick vi en runda i området och kom till ett ställe med en fotbollsplan, volleybollplan, lekpark och ett stort grönområde och vi kände bara att va gött! Här finns potential för att göra saker! Speciellt volleyboll…:)

På kvällen när Mikael Wahl från Hässleholmen kom och snackade lite om vad han gjorde här, med kings kids och bästis med bibeln så nämnde han att han skulle iväg sen och spela frisbee ultimate och annat ute där vi hade varit. Och vi tänkte bara: yes! Vi hänger på! Så det gjorde vi.

Vi hittade på massa kul: Spelade volleyboll, fotboll, frisbee och lekte. Det kom massa underbart goa ungar och ville vara med och vi blev tillslut ett riktigt gött gäng! Alla hade en underbar kväll och jag kände bara att detta var det vi längtat efter och Gud hade hjälpt oss!

Tack gode Gud för det.  /Anna